Hoppa till innehåll
Artboard 1Artboard fwCheckmarkclose-chubbyCombined ShapeexpandExternal-LinkUntitled-3gridlkab-breadcrumb-startinfoUntitled-1listplay-linkplay-sololkab-printikon-sök-lkabTwitterYouTube

Vattenreningstekniker testas

Person utomhus.
Anna Stålnacke, förste forskningsingenjör på LKAB.

I Kirunas pågående miljötillståndsansökan ingår en ökning av järnmalmsproduktionen. Med ökad produktion ökar också mängden ämnen som kan lakas ur från malmen till processvattnet och på sikt påverka omgivande vattendrag. Det är en av anledningarna till att försöken med rening av processvatten har intensifierats de senaste åren, inte bara i Kiruna utan på alla LKAB:s verksamhetsorter.

– Förutom att vi vill minimera påverkan på omgivningen och förstås ska följa gällande lagar och regler, så påverkar vissa ämnen både LKAB:s slutprodukter och våra anläggningar, säger Liselotte Olausson, utvecklingsingenjör på LKAB.

En optimal vattenreningsteknik är miljövänlig, ekonomiskt hållbar och ger en restprodukt som antingen går att sälja eller hantera på ett hållbart sätt. 
Hur vet man då vilka vattenreningstekniker som bör testas i LKAB:s verksamhet? Kortfattat går det till såhär: Först inventeras vilka etablerade tekniker som används i andra gruvor, men också inom exempelvis skogs- och livsmedelsindustrin. Efter litteraturstudier samt laboratorieförsök i mindre och större skala går man vidare till pilotförsök. När det finns tillräckligt med fakta tas beslut om att antingen parkera försöket eller införa tekniken i skarp produktion.
– Oavsett vilket resultat vi får av de olika försöken bygger vi viktig kunskap inför framtiden, säger Mikael Stålnacke, LKAB:s projektledare för rening av processvatten, REPRO.

I Svappavaara gjordes 2018 ett lyckat pilotförsök där processvattnet renades från sulfat med en fällningsmetod. Restprodukten, ettringit, visade sig dock bli alltför stor volymmässigt för att vara möjlig att ta hand om på ett bra sätt.

I Kiruna pågår just nu två pilot­försök med bakterier som renar processvattnet från sulfat och nitrat. Det kalla klimatet är en av utmaningarna. 
– De bakterier vi använder till sulfatreningen trivs bäst i trettiogradig värme. Bakterierna som renar nitrat är tåligare, men det blir intressant att följa försöket under vintern. I mars nästa år vet vi mer, säger Anna Stålnacke, förste forskningsingenjör på LKAB.

Text och foto tina.benson@lkab.com