Hoppa till innehåll
Artboard 1Artboard fwCheckmarkclose-chubbyCombined ShapeexpandExternal-LinkUntitled-3gridlkab-breadcrumb-startinfoUntitled-1listplay-linkplay-sololkab-printikon-sök-lkabTwitterYouTube

Tingvallskulle ska bli minnesmärke för gruvdriften i Malmberget

Skiss över utformning av dagbrott.
Tavla från gruvmuseet i Malmberget med illustration över Tingvallskulle 1907 där man ser dagbrottets terrasser högst upp och under det malmutfrakten till sovringsverket.

En nästan 300 år gammal gruvhistoria närmar sig ett slut. Och en ny början. Under 2020 räknar man med att det gamla dagbrottet är helt igenfyllt och därmed avslutas verksamheten på Tingvallskulle. Nu ska det bli kulturminne.

Carl Thingwall, eller Tingvall om man så vill, var den första som erhöll mutsedel för Malmberget, 1735. Thingwall var löjtnant vid Västerbottens regemente och deltog bland annat i slaget vid Halden 1718, där Karl XII stupade, men någon gruvmagnat blev han aldrig. Carl Thingwall lyckades aldrig få ihop pengarna som krävdes för att starta upp gruvor i Malmberget och sålde vidare alla sina inmutningar redan 1738. Ett stort avtryck lämnade han i alla fall: han gav namn åt malmkroppen Tingvallskulle.

När gruvverksamheten till slut kom igång på allvar i början av 1890-talet var Tingvallskulle en av de första malmerna som började brytas i Malmberget. Från början i dagbrott men så småningom övergick man till underjordsbrytning. Tingvallskulle fick egen underjordsstoll och ett sovringsverk som även betjänade övriga malmer på Kungsryggen. Runt anläggningen växte en liten gruvförort fram med 13 lägenheter, avsedda för lokal arbetsledning och servicepersonal. Stora kostnader las ner på planering för att de boende skulle trivas, trots att service saknades och förbindelserna till stora Malmberget var ytterst bristfälliga. 1930 fick man bussförbindelse, innan dess var det arbetartågen som gällde. Under åren efter andra världskriget koncentrerades LKAB:s verksamhet i Malmberget till Vitåfors och i och med det avvecklades både gruvförorten och sovringsverket vid Tingvallskulle.

Tingvallskulle_sovringsverk_20 februari 1923.jpg
Vy över gruvförorten och sovringsverket vid Tingvallskulle. Bilden tagen 20 februari 1923.

I oktober 2000 bröts den sista malmen nere på 752 meters avvägning, och sedan 2010 har Tingvallskulle använts som sidobergsdeponi. Under året räknar man med att hela det gamla dagbrottet ska vara igenfyllt och därmed är gruvverksamheten till ända. Nu kommer nästa fas: efterbehandling och slutlig utformning - hur ska Tingvallskulle se ut framöver.
– Det finns ju en fantastisk historia från det här området med över hundra år av brytning. Vår ambition i det här projektet är att ta tillvara på den genom att skapa ett kulturminne över Tingvallskulles och gruvbrytningens historia, något som är synligt och kan bli en del av det nya Gällivare, säger Charlotte Mattsby, projektledare på miljöavdelningen.
– En utmaning med återskapandet ligger i att vi inte vet exakt hur Tingvallskulle såg ut 1735 när första inmutningen gjordes. Genom litteraturstudier har vi i alla fall fått fram två aspekter att ta hänsyn till: vi vet att den höjdmässigt var jämbördig med Välkommatoppen bredvid och vi vet att man vid dagbrottsbrytningen skapade så kallade pallar, eller terrasser. Planen är att kunna lyfta in de här två aspekterna i den slutgiltiga utformningen, berättar Sanna Nilsson Ylitalo, projektledare på miljöavdelningen.

Sanna Nilsson Ylitalo_Charlotte Mattsby.JPG
Sanna Nilsson Ylitalo och Charlotte Mattsby vid Tingvallskulle. I bakgrunden syns Dundret.

Utöver utformningen ingår också vanlig efterbehandling i projektet, där man tar hänsyn till exempelvis erosion, ytavrinning och sprickor och skapar ett säkert område för framtiden.
– Nu jobbar vi i samråd med myndigheter för att färdigställa en plan för efterbehandlingen. De planerna ska sedan förankras hos allmänheten innan vi tar något definitivt beslut, säger Sanna Nilsson Ylitalo