Hoppa till innehåll
Artboard 1Artboard 1Checkmarkclose-chubbyCombined ShapeexpandExternal-LinkUntitled-3gridlkab-breadcrumb-startinfoUntitled-1listplay-linkplay-sololkab-printikon-sök-lkabTwitterYouTube

Ett år senare - som dag och natt

person tar ett prov
Leif Raattamaa kontrollerar densiteten på en ammoniumnitratlösning. Även om en stor del av processen är automatiserad finns det fortfarande en del manuella inslag.

För cirka ett år sedan togs de nya anläggningarna vid LKAB Kimits område i full drift. De planerade volymerna till Svappavaara uteblev men nu finns kapaciteten för framtiden på plats och, inte minst, en betydligt fräschare arbetsmiljö.

Det bländar från blanka plåtar, tankar och metallrör i LKAB Kimits beredningsstation i Kiruna. Det är nytt, rent och tyst. Dammet från säckarna med natriumnitrat som tidigare under året var besvärande lyser också med sin frånvaro.

– Det installerades en utsugningsanläggning som tar hand om dammet så även den biten är åtgärdad nu, säger Fredrik Törmä, planerare.

Arbetsmiljön ser också för en lekman betydligt bättre ut än i de gamla anläggningarna från 1970-talet, men det var inte den huvudsakliga anledningen till att de byggdes.

Buffert införd

Projektet Kimit 60 sjösattes under 2014 för att fördubbla kapaciteten av sprängämnestillverkning till 40 000 ton med tillstånd för 60 000 ton. Detta på grund av bland annat Mertainen som dock inte togs i drift som planerat. De gamla flaskhalsarna byggdes bort och en till produktionslinje installerades. Den tidigare beredningsstationen, även kallad AN-station, övergavs till förmån för denna nya. Det är i beredningen som LKAB Kimit-medarbetarna förbereder det första steget vid tillverkningen av sprängämnet Kimulux och Fredrik Törmä beskriver buffertsystemet som en bärande del i att stationen fungerar så mycket bättre än den gamla.
– Tidigare så spelade vi mycket på marginalen. Vi hade ingen buffertkapacitet. Idag har vi en sådan och det gör enorm skillnad för leveransplaneringen.

Arbetsmiljölyft

LKAB Kimit grundades redan på 1970-talet för att sörja LKAB:s stora behov av trygga sprängämnesleveranser till både underjordgruvorna och dagbrotten. Anläggningarna var då moderna för tiden men tidens tand brukar som bekant sällan vara snäll mot industribyggnader.
– Den gamla stationen var i ärlighetens namn ingen trevlig byggnad. Den var mörk, kylig och väldigt nedgången, säger Fredrik Törmä, och får medhåll av kollegan Leif Raattamaa:
– Det är som natt och dag. Nu är det riktigt trevligt att jobba. Här biter vi oss fast till pensionen, skrattar Leif Raattamaa.

Taggat med