Artboard 1Artboard 1Checkmarkclose-chubbyCombined ShapeexpandExternal-LinkUntitled-3gridlkab-breadcrumb-startinfoUntitled-1listplay-linkplay-sololkab-printikon-sök-lkabTwitterYouTube

Samhällsomvandlingen startade 1916

Nedan finner du två intervjuer med personer som tidgare bott på Ön, Marcus Petäjäniemi och Carina Fellman.

 Nedan finner du två intervjuer med personer som tidgare bott på Ön, Marcus Petäjäniemi och Carina Fellman.

 

Markus Petäjäniemi berättar om tiden på Ön

 

När bodde du på Ön och med vem? 

Jag bodde på Ön december 1966 till  sommaren 1968 tillsammans med mina föräldrar Tauno (som jobbade på LKAB) och Eeva Petäjäniemi samt min lillebror Matti som idag jobbar i KUJ.

 

Hur var det att bo på Ön?  

Sisådär, trång bostad 1 r o k, dammigt från gruvan och mycket vilda grannungar. Lång promenad som liten grabb till Bolagsskolan.

 

Hur gick det till när ni flyttade därifrån?  

Föräldrarna stod i kö för större bostad på Bolagsområdet, det var bostadsbrist även då.

 

Var ni tvungna att flytta?  

Nej, vi flyttade frivilligt. Vi ville därifrån till större och vi fick en lägenhet på 2 r o k på Malmbergsgatan 1 där vi bodde till och med 1974.

 

Hur kändes det då när ni var tvungna att flytta?  

Kanon, från att ha haft långt till skolan blev vi nästan granne med Bolagsskolan. Vi ville verkligen flytta.

 

Hur känns det idag när du tänker på Ön?  

Kul att ha bott där, även om det var ett lågstatusområde med mycket invandrare från Tornedalen och Finland. Vår familj hann aldrig rota sig. (Markus familj flyttade från finska Tornedalen för att jobba i Sverige och kom till Kiruna 1966.)

 

Vad var det bästa/sämsta med att bo på Ön?  

Stadsflytten började redan då vi bodde där. Området började förfalla lite. Det kändes alltid lite ”off” och ingen av mina kompisar bodde där. 

Bäst var när vi kunde leka överallt. Ibland farligt nära gruvan då vi sprang på Övre Ön nära berget. Vi bodde på Nedre Ön, där fanns gott om plats och lekytor.

 

Har du några tips till dem som framgent måste flytta pga av gruvan?  

Se möjligheten i att starta på nytt ställe (med familjen) och vad det kan erbjuda istället för att se bakåt.

  

 

 

 

Carina Fellman berättar om Ön

 

När bodde du på Ön och med vem? 

Min familj bodde på Ön åren 1956-65. Jag bodde med min mamma, pappa, lillebror och storebror. Vi bodde i ettt av de första husen när man kom in på Ön från viadukten, ett enfamiljshus och senare flyttade vi till ett tvåfamiljshus. Huset som jag bor i idag är av samma modell som de som stod på Ön. När jag går upp på vinden så luktar det ”Ön”. Jag blir lite nostalgisk när jag går upp på vinden.

 

Hur var det att bo på Ön?  

Underbart! Det var som att komma ut på landet när man gick under viadukten. Vi lekte mycket vid gamla tvätteriet och i sälgskogen ”bakom stockarna” som vi kallade det. 

 

Hur gick det till när ni flyttade därifrån?  

Vi var tvungna att flytta när pappa slutade jobba på LKAB och vi skaffade en ny lägenhet på Gruvvägen.

 

Hur kändes det när ni flyttade? 

Det var häftigt att flytta in i en modern lägenhet.

 

Hur känns det idag?  

Fortfarande ser jag Ön som mitt barndomsparadis. Hade det funnits kvar hade jag velat att mina barn växte uppe där. Det kändes märkligt den dag viadukten stängdes. Innan dess var jag tillbaka med min barndomskamrat och ”bakom stockarna” fanns kvar och vår gamla bro över diket. Jag minns hur vi  fiskade spigg i bäcken och lade 5-öringar på järnvägsspåret som blev helt platta när tåget körde över dem.  Den stora bron som vi hade över diket, den fanns kvar, men så liten. I vuxna ögon var det bara en spång.

 

Har du några tips till dem som framgent måste flytta pga av gruvan? 

Kan förstå om det finns en sorg över att man måste flytta. Ta bilder, det är något jag saknar från Ön! Det fotades ju inte så mycket på den tiden.