Artboard 1Artboard 1Checkmarkclose-chubbyCombined ShapeexpandExternal-LinkUntitled-3gridlkab-breadcrumb-startinfoUntitled-1listplay-linkplay-sololkab-printikon-sök-lkabTwitterYouTube
NARVIK. Utlastaren är huvudpulsådern i Narviks hamn. Stannar den står allt stilla.

{ImageGallery} 

NARVIK. Utlastaren är huvudpulsådern i Narviks hamn. Stannar den står allt stilla.
I hytten längst ut på den långa röda armen sitter 21-åriga Kamilla Bruksaas och för lastaren säkert och exakt över fartyget inunder och fyller det med tusentals ton malm.

21-åriga Kamilla Bruksaas styr spakarna i det som kallas hamnens hjärta. Hon har precis lastat klart i lucka fem i det enorma fartyg som ligger förtöjt under henne. Det är dags att flytta utlastararmen till lucka åtta.

- Nu är vi mitt över den, det är en bra startposition. När malmen sedan börjar rulla är det lättare att se och finjustera läget. Om det dammar mycket får man sänka utlastaren lite lägre ned, säger hon.

Utlastaren är sista utposten i processen innan malmbåtarna lämnar Narviks hamn. Här fylls de med den exakta mängden malm som beställts av kunderna. Malmen lastas precist och med omsorg enligt en lastplan, med rätt vikt i respektive lucka för att båten ska hålla rätt köl och inte kantra. Som mest går 7 000 till 8 000 ton malm per timme genom utlastaren, även om 5 000 till 6 000 är det mest optimala för anläggningen.

Kamilla Bruksaas kom in som sommarvikarie i utlastaren för två år sedan, direkt efter gymnasiet eller vidaregåendeskolan som man säger i Norge.

- Jag blev upplärd och fick förlängt vikariat när sommaren var slut. Jag hade ingen lust att studera vidare och tyckte jobbet var kul så jag fortsatte. Nu har jag lärlingsplats och ska bli certifierad för arbetet. Med det har jag chans att kunna få fast anställning, säger hon.

Det rycker till, bandet rullar igång och strax är det täckt av en jämn matta med malm. Kamilla Bruksaas justerar in utlastaren i rätt position. Sedan vänder hon sig om och visar på en vindmätare på väggen. Den står på tio sekundmeter.

- Om det blåser över 20 sekundmeter stoppas hela bandserien, för att malmen inte ska blåsa ut. Då är det lite otäckt att vara här uppe för då vinglar hela hytten.

På frågan om hon inte är höjdrädd svarar hon:

- Nej, det kan man inte vara om man ska jobba här. Min första dag på jobbet stod dessutom utlastaren parkerad, vilket innebär allra högsta läge och mycket högre än vi befinner oss nu. Så visst kändes det spännande första gången jag kom upp hit. Allt kändes så stort och högt och jag var rädd för att göra något fel. Man ska ha respekt för att det är stora och kraftiga saker man har att göra med.

Kamilla Bruksaas är noga med säkerheten i sitt arbete.

- Jag använder skyddskläder och skyddsutrustning och gör inget som kan utgöra fara. Jag tänker också på var jag sätter händer och fötter när jag rör mig i arbetsmiljön.

Text & Foto: MARIA ÖDALEN ÖSTLUND