Artboard 1Artboard 1Checkmarkclose-chubbyCombined ShapeexpandExternal-LinkUntitled-3gridlkab-breadcrumb-startinfoUntitled-1listplay-linkplay-sololkab-printikon-sök-lkabTwitterYouTube
Sofia Mattsson är hemma i Gällivare och tränar. Här blickar Sofia tillbaka på dagen då hon tog VM-silvret och hon längtar redan efter att få stiga upp på prispallen igen.

Sofia Mattsson, brottning, sponsringIdag är det exakt tre veckor sedan jag blev silvermedaljör på världsmästerskapen i brottning. Tiden går otroligt snabbt samtidigt som jag hunnit med väldigt mycket dessa tre veckor. Idag är jag på plats där allting startade. Nämligen i Gällivare. I kväll är det dags att besöka brottarlokalen och snacka lite strunt med alla "gamla" rävar som är där för att köra skiten ur varandra. 

Även om allt avgörs där och då på plats och det till och med kan ta mindre än en sekund för matcherna att svänga inom brottningen är det lätt att glömma bort att det är den totala mängden träningspass flera år tillbaka som egentligen avgör hur det kommer att gå. Men det spelar ingen roll hur många gånger man tävlar, nervös är man alltid inför första matchen.

Jag vägde in den 10 september och tävlade den 11. Under tävlingsdagen har jag vissa rutiner jag följer, det spelar ingen roll om tävlingen är stor eller liten. Jag gillar att ha fasta rutiner och det är något som gör mig trygg. Exempelvis värmer jag alltid upp 1 timme före första matchen och har alltid två olika vattenflaskor med olika blandningar och så vidare. Det handlar egentligen om små saker men genom att följa alla små rutiner känner jag mig trygg innan jag går upp på mattan och jag vet att jag har gett mig själv dem bästa förutsättningarna för att lyckas. Dessutom hjälper det mig att hålla mig fokuserad under hela dagen.

Matcherna gick mycket bra och jag besegrade ECU, PRK, USA och MOL innan det var dags för finalen mot JPN. Brottningen utövas verkligen över hela världen. När dagen var slut fick jag kliva upp på pallen och mottaga en silvermedalj. En medalj jag är otroligt stolt över samtidigt som den ger mig ytterligare lärdomar inför framtida mästerskap.

Det gäller att aldrig sluta utvecklas och viljan för att bli bättre måste alltid finnas där. Det räcker inte att vara exakt lika bra nästa år och tro att det ska räcka till en ny medalj. Utvecklingen inom alla sporter går hela tiden framåt. Dessutom skulle jag mer än gärna vilja kliva högst upp på pallen igen.

Men för att nå en toppform måste man alltid börja med att bygga upp en bra grund. Allt för att bli så uthållig, snabb och stark som möjligt, men också för att kroppen ska hålla och stå pall för alla träningen som väntar under årens gång. Därför befinner jag mig just nu i Gällivare. Under de kommande dagarna ska Dundret bestigas på en rad olika sätt och jag får inte heller glömma backhopparn. Det är en enorm hatkärlek som jag hyser för den backen och jag tror även jag är långt ifrån ensam om dessa känslor denna backe framkallar. Men herregud så skönt det känns efteråt.

Nu kallar brottarskorna på mig. Hoppas ni alla får en trevlig höst!