Friidrotten i Gällivare en framgångssaga
I en kommun utan större friidrottstraditioner och trots att man saknat ändamålsenliga lokaler att träna i har Gällivare SK:s friidrottssektion vuxit så det knakat sedan omstarten för 12 år sedan. Man har gjort det mycket tack vare ett brinnande engagemang genom hela organisationen.
Idag är det cirka 140–160 aktiva barn och ungdomar som friidrottar, fördelade på fem olika åldersgrupper från sjuårsåldern och uppåt. – Vi drog igång sektionen igen 2008 efter att friidrotten i Gällivare legat i dvala i några år. På första träningen var vi ett trettiotal på plats. Idag är vi näst största sektion i Gällivare SK och nu, med bättre förutsättningar, hoppas vi såklart bli ännu fler, säger Tony Ömalm, ordförande i GSK Friidrott.Totalt är man 20-25 ledare i föreningen, som turas om att ta hand om de olika träningspassen. Några av dem är snart certifierade av svenska friidrottsförbundet. – Jag måste verkligen säga att vi har en fantastisk organisation i klubben, med ledare, styrelse och föräldrar. Alla är otroligt drivna, säger Tony Ömalm. Inom klubben har man arbetat hårt för att samla in pengar för att exempelvis kunna skicka ledare på utbildningar, åka på tävlingar – en stor utgift med så många aktiva – och nu köpa in ny utrustning och redskap till den nya friidrottshallen på Heden i Gällivare. – Vi jobbar för bredden, alla är välkomna. När vi åker på tävlingar så är vi ofta bland de klubbar som har med flest aktiva. Men vi har också skickat två ungdomar till friidrottsgymnasiet i Umeå, till exempel. Vårt största “problem” är väl egentligen att vi skulle vilja få hit fler killar, berättar Tony Ömalm.Inom klubben har man arbetat hårt för att samla in pengar för att exempelvis kunna skicka ledare på utbildningar, åka på tävlingar – en stor utgift med så många aktiva – och nu köpa in ny utrustning och redskap till den nya friidrottshallen på Heden i Gällivare.
Den nya hallen, ja. Ett efterlängtat hem för en idrott som fram till nu saknat förutsättningar att bedriva bra träning, och än mindre tävla, på hemmaplan. – Vi har egentligen aldrig haft möjlighet att träna på exempelvis stav, eller ens haft en riktig längdgrop att hoppa i, så mycket av vår träning har ju blivit på tävlingar. Och det är klart, det skiljer sig en hel del att hoppa längdhopp på riktiga banor med en riktig grop jämfört med att hoppa på mattor, säger Marina Larsson, ledare. – Ändå har många av våra ungdomar gjort jättebra ifrån sig, så nu har vi såklart otroligt höga förväntningar, fortsätter hon och skrattar.
I den nya hallen finns inte bara möjlighet att hoppa längd- och stavhopp, man har också tränings- och tävlingsbanor för löpning, en bur för diskus och tunnel för spjut, bland annat. Sammantaget har man nu en hall där man rent teoretiskt skulle kunna arrangera ett junior-SM.
Den nya hallen har också blivit en välbehövlig distraktion från den pågående coronapandemin. I en verklighet där tävling efter tävling strukits från programmet har en ny hall blivit något att ta sats emot: – Tajmingen kunde verkligen inte varit bättre. Vi har märkt att en del av våra äldre, framför allt, tappat lite motivation när det inte blivit några tävlingar. Hallen kom verkligen i precis rätt tid, det har blivit en nytändning för alla, säger Lina Wieslander, ledare.
För övrigt har man klarat sig relativt väl, under omständigheterna. Under sommaren kunde träningen bedrivas utomhus. Under hösten och vintern har man fått dela upp vissa av träningsgrupperna för att inte överstiga 50 personer i lokalen. Dessutom har alla ledarutbildningar ställts in. Och så tävlingarna då. – Framöver hoppas vi kunna anordna digitala tävlingar tillsammans med andra klubbar i Norrbotten, där alla tävlar var för sig i egna hallar men mot varandra. Vi tror att det är viktigt att få tävla, säger Marina Larsson.
