Artboard 1Artboard 1Checkmarkclose-chubbyCombined ShapeexpandExternal-LinkUntitled-3gridlkab-breadcrumb-startinfoUntitled-1listplay-linkplay-sololkab-printikon-sök-lkabTwitterYouTube
Industriverksamhet
Foto: Fredric Alm

LKAB:s verksamhet medför en väsentlig miljöpåverkan på omgivande landskap och samhälle. Det handlar om utsläpp till luft och vatten, buller, vibrationer och markpåverkan från industri- och malmförädlingsverksamheten.

Gruvverksamheten ger upphov till bland annat vibrationer, buller, markdeformationer och rörelser i bergmassan som kan kännas av i de närliggande samhällena. För att kontrollera denna påverkan, men även för att förebygga kommande påverkan, utför LKAB kontinuerliga mätningar av omgivningspåverkande faktorer.

LKAB kontrollerar även utsläppen till luft och vatten och arbetar aktivt för en reducerad påverkan genom ambitiösa energi- och klimatmål, till exempel mot målet om att minska koldioxidutsläppen med 20 procent per ton färdiga produkter till år 2020.

LKAB:s verksamhet regleras av gällande lagstiftning och miljötillstånd. Tillsyn utförs av Länsstyrelsen i Norrbottens län och i vissa fall av kommunerna på respektive ort.

Samtliga miljörapporter från våra tillståndspliktiga verksamheter hittar du här.

Vibrationer och markpåverkan

Markpåverkan övervakas framförallt genom GPS-mätning, som är förankrade i plintar. Mätplintarna finns utspridda runt om i samhällena och deformationsgränserna kontrolleras genom att jämföra avståndet mellan närliggande GPS-plintar. Töjningen som uppstår mellan plintarna jämförs sedan med villkoret för markdeformationer.

Vibrationer mäts runt verksamheterna i Kiruna, Malmberget, Svappavaara, Masugnsbyn och Narvik. Luftstötvågor mäts kontinuerligt av online-mätare i Kiruna, Malmberget, Svappavaara och Masugnsbyn. Buller mäts på ett flertal mätpunkter på samtliga verksamhetsorter enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för immissionsmätning av externt industribuller. Mätningarna sker i regel årligen och nattetid då annan bullerbelastande verksamhet är minimal.

Damning

LKAB:s verksamheter, såsom upplag, deponier och transporter genererar damning. Under vissa förhållanden, vid torrt klimat eller stark vind, behöver damningen bekämpas för att minimera påverkan på de närliggande samhällena.

Exempel på löpande dammbekämpande arbete under barmarkssäsongen är bevattning, sopning och saltning av vägar. Exempel på mer långsiktiga åtgärder är flytt av dammande utrusning, till exempel krossar, trädplantering, installation av dammutsugningsanläggningar samt inbyggnation av dammande anläggningar. God planering av utformningen av industriområdet är viktigt för att minimera påverkan på omgivningen.

Som ett led i uppföljningen av arbetet sker regelbundna mätningar av nedfallande stoft på verksamhetsorterna. Mätningarna sker enligt den så kallade NILU-metoden (Norsk Institutt For Luftforskning) på ett antal platser i samhällena, i särskilda behållare vilka samlas in månadsvis. LKAB redovisar resultatet i miljörapporter samt i separata rapporter till tillsynsmyndigheten. LKAB mäter i vissa fall också PM10, det vill säga mindre luftburna partiklar, i våra närliggande samhällen.

I Sverige saknas vedertagna normer för damning och nedfallande stoft. Verksamheten i Svappavaara och Mertainen är dock belagda med villkor i produktionstillstånden. De jämförelsevärden som finns att tillgå kommer från Norsk institutt for luftforskning, som har föreslagit värden för bedömning av stoftnedfall vilka redovisas i tabellen nedan.

Bedömning (utifrån NILU-rapport 43/91)

 
Stoftnedfall (g/100m2, 30 dygn)
Lågt ≤ 300
Moderat 300 - 800
Högt 800 - 1300
Mycket högt ≥ 1300

Utsläpp till luft och vatten

LKAB:s utsläpp till luft kommer i huvudsak från malmförädlingsverken och består främst av koldioxid, kväveoxider, stoft samt sura gaser som svaveloxid, vätefluorid och väteklorid.

Utsläppen till vatten är till största del en produkt av att malmförädlingen kräver stora mängder vatten. Däremot återanvänds en stor del av vattnet i processen, genom recirkulation. Överskottsvattnet bräddas till våra recipienter.

Biologiska och vattenkemiska mätningar på process- och recipientvatten görs som en del av egenkontrollen och utvecklingsarbetet. Övrigt vatten från produktionen leds till de kommunala avloppsnäten för efterbehandling.